Såg precis ett inslag i morgonprogrammet ”Rueng Laow Chao Nee” (ca: Morgonens Ämnen, typ, ungefär). Om ni läst Aftonblaskan så har ni kanske hört talas om det. Små Sydkoreanska armékids som tränas halvnakna i snön. I Blaskan beskrivs klippet såhär: ” Otäcka bilder från ”militärlägret” för barn i Sydkorea.”
Skillnaden mellan Blaskans och thailändska morgonprogrammets reaktioner kunde nog inte vara större. Det var nämligen skrattfest i studion. Tror aldrig jag hört sånt garv i ett nyhetsprogram här. Två manliga och en kvinnlig programledare skrattade sig nästan harmynta. Den kvinnliga var lite tveksam i början, men gav sig snart hän och hängde på sina manliga kollegor med mycket folkkära Sorayut (Thailands Bengt Magnusson) i spetsen.
Just idag är jag thai.
Se klippet här, tyvärr inte lyckats hitta det annorstädes: Blaskans videohörna
Dan före dopparedan. Inte den minsta gnutta julkänsla har ännu infunnit sig här. Ska göra ett tappert försök imorgon med julshopping på köpcenterna (som pumpar ut julmusik och fina/konstiga juldekorationer) och julbord. Glöggkryddorna har anlänt (tack kära mor), så lite röd om mulen ska man också kunna bli.
Vi försöker kickstarta julfeelingen med en klassiker i ny tappning, det är thailändska Lula som tar sig an Wham:
Hade besök förrra veckan. Två kamrater anlände på tisdagen för att stanna 3 nätter. Två andra kamrater kom på torsdagen för att stanna 2 nätter. Det blir sammanlagt 4 överförfriskade nätter/dagar för stackars Långrygg. Som för övrigt är ganska otränad i grenen ”glatt drickande då det är kallt hemma och nu är man äntligen i Thailand efter nästan ett års väntan”.
Mycket skoj hade vi, länge sen jag skrattade så mycket. Mycket full blev jag, länge sen jag mindes så lite. Mycket dålig blev jag, länge sen jag hade sån baksmälla.
Allt som sig bör, nu är man redo för stilla julfirande med fru och svärfamilj uppe i djungeln. Man behöver sig en bläcka ibland för att uppskatta vardagen.
Men än är vi inte riktigt där. Idag anländer en man som på alla de största semestermålen i Thailand möts med ”Ah, Jimmy Mao!” eller ”Mr Mao!” vart han än går. Mao eller Mow betyder ”full”… Wish me luck!
Thaingover?
Tidigare i år såg jag en film som fick mig att skratta, få ångest och sakna mina vänner på samma gång. The Hangover, en riktigt skön historia om en svensexa som går lite snett. Den blev en succé och nu snackas det om en uppföljare. Det bästa: Ryktet säger att den kommer att utspelas i Thailand! Dom får gärna ringa mig för uppslag.
Mr Mao från Hemifrom och Alan från filmen The Hangover
Exakt nu, kl 08:20 på lördagsmorgonen fick jag ett sms från Mr Mao: ”Gud så gott med en kall Chang!”. Han är på hotellet, jag ska bege mig dit nu. Cover me. I’m going in, if I’m not back in 5 minutes… just wait longer…
Den brittiska kvinnan Sandra Gregory reste 1993 till Thailand för vad jag antar kan kallas ”business AND pleasure”.
När hon var på väg hem från sin ”affärssemester” greps hon på flygplatsen i Bangkok. I sig hade hon en kondom med 86.9 gram heroin. Thailands strikta knarklagar ledde till dödsstraff. Straffet omvandlades senare till 25 års fängelse för att hon samarbetat och erkänt. Hon kunde ju hävdad att kondomen inte var hennes. Att hon fått i sig den på restaurangen Cabbages & Condoms.
Hon satt 4 och ett halvt år på Bangkok Hilton, hon blev senare förflyttat till Engelsk finka. 2001 blev hon benådad av Thailands snälle Konung.
I dagarna blev en kvinna stoppad i immigrationsbåset på flygplatsen här i byn. Det var ingen mindre än Sandra G som ville göra ett återbesök. Men den gubben gick inte, hon är inte längre önskvärd i Thailand.
Hade jag åkt dit för heroinsmuggling, nästan blivit av med livhanken, suttit i fängelse och blivit benådad av Konungen själv så hade jag kanske inte rest tillbaka. Legoland låter som en bättre idé.
Jag har berättat innan om Arga Damen, vår kära granne. Jag har aldrig sett henne, bara hört. Hon förgyller dom flesta av våra morgnar med härliga ramsor som skulle kunna få de mest vindpinade sjömän att rodna och greppa efter romflaskan.
Det har gått så långt att om jag en morgon inte hör henne saknar jag ljudet av min lilla specialtupp.
Ibland skäller hon på sin man, ibland på sin son. Kanske anser hon att alla män är talibaner. Jag är i alla fall glad att jag är på andra sidan gatan och fem våningar upp.
Idag ska även ni mina kära läsare få ta del av hennes mustiga meningar. Lite som en nyttig motpol till mångas syn på undergivna, artiga, tysta thailändskor, men även synen på thaimän som strikt överman av sin familj. I den mån dessa åsikter fortfarande frodas förstås, vem är jag att påstå vad folk tycker och tror?
Inspelat från balkongen idag, fem våningar upp, på andra sidan gatan av Arga Damens hem. Hon är inne men det hörs till oss:
!
!
Extramaterial: Thaigaros bröllop?
En kväll för några veckor sedan fick vi vara med om nåt alldeles speciellt. Arga Damen hade lyckats locka med sig vad som lät som halva socknen och nu fick vi avnjuta vad som närmast kan liknas vid thailändsk opera:
